Vrede som ledarskapsmodell

Du som läser min blogg vet att vi har skogstv hemma. Dvs vi har inte tillgång till alla dom kanaler som finns i det markbundna kabelnätet. Dom sju dödssynderna med Syssela Kyle, är det program jag följer just nu. Temat var vrede, slutsatsen var att det faktiskt inte är en dödssynd.

På tidningen chef skriver en av bloggarna cit. ”Raseriutbrott med offentlig utskällning” som avslutning på en arbetsvecka.  Precis, så är det ibland och jag är inte stolt över detta beteende. Senaste två gångerna jag använde detta var vid utebliven prestation och i det andra fallet där två medarbetare inte kommunicerade med varandra på ett för verksamheten bra sätt.

En fundering som jag har är vilka effekter detta kan ha för mitt sätt att leda. Tragiskt nog kan jag på kort sikt se positiva effekter av denna typ av beteende. Dvs en högre prestation och fungerande kommunikation.  Att använda vrede som en modell för ledarskap förutsätter dock att det ligger i rätt sammanhang och att du kan växla mellan din empatiska förmåga och din vrede.

Det vreden gör är att du kanske tydligör din ståndpunkt. Det den kan göra om du använder den ofta är att du urholkar din trovärdighet och missuppfattas som den gamla klassikern ”mangement by fear”.

Min erfarenhet är att den tyvärr har positiv effekt vid rätt tillfälle.

PS. Bilden skulle kunna vara min på min tonårsdotter, men det är det inte.