Leda på distans

Klockan är 23.01 efter ännu ett fiberrikt ledningsmöte sitter på tåget och har just kommit på efter att tåget självklart är försenat. Ja, växelfel du vet. Det är ju vinter så då blir det ju det. När konduktören kommer fram så funderar jag på om det inte är så att;

”Tyvärr har jag ett växelfel på min mobil och min digitala biljett här i Nässjö så att min biljett är inställd. Ersättningsbiljett kommer att finnas i Västerås om tidigast 2 timmar, påminner dock om att  tiden kan komma att ändras”.

Nu var det inte det jag sa, men jag har en  gammal kollega (Alex) som fick en hel vagn att garva på Roslagsbana med denna kommentar.

Jag har sedan nästa ett år en del av verksamheten på annan ort. Det är med en viss utmaning och skräckblandad förtjusning och förväntan man ser saker hända eller inte.

Inledningsvis så strävade jag efter att få den verksamheten att fungera på samma sätt som i Stockholm. Det var inte på något sätt ett självändamål, dvs bara för att det skall vara så. Orsaken är att vi vill kapitalisera på en del arbetsprocesser  och erfarenheter som vi redan har i verksamheten och inte uppfinna nya.

Jag har under detta år fått omvärdera en del saker kring vad och hur vi/jag själv jobbar. Dvs ”kill my darlings”. Jag har också fått utveckla min egen förmåga till att vara tydlig, nästa tjatig.

Utmaningen ligger i att inte ge sig, utan vara konsekvent samtidigt som man måste försöka vara lyhörd för dom skillnader som finns i kultur och tankesätt. Är det skillnad 25 mil bort, jajemen.

 Just nu kl 2315 vill jag bara lägga mig och sova, men eftersom hjärnan går på högvarv så varvar jag ner genom att skriva lite. Det återstår nu tre tankar och mål;

  • Få verksamheten att bli mera självgående – vissa misstag måste man begå själv och jag måste lita på att folk lär sig själva, sluta curla.
  • Gjuta mod och självförtroende i verksamheten över att det fungerar och kommer att fungera bra – jobba med att stanna i den känsla som infinner sig när man har framgång, dvs fira alla framgångar.
  • Avslutningsvis så får man ha en förtröstan i att det är inte vägen som är viktigast utan mälet – inte hur dom gör utan att dom gör. Det man mäter händer.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s