Visa lite spelglädje, för helvete

Jag möter i mitt jobb just nu mängder av olika företag i olika brancher. En ständigt återkommande dialog och fråga utgår från motivation. Både vad den kommer ifrån och vad jag som chef och ledare kan göra åt den. Jag brukar beskriva en grupp av medarbetare utfrån min egen erfarenhet. Den modell jag då använder i mitt huvud är normalfördelningskurvan.

Dvs i en grupp av medarbetare finns en grupp som visar engagemang som är högre än genomsnitt dvs ca 13%. På samma vis har vi en grupp medarbetare som visar ett lägre engagemang än genomsnittet dvs oxå ca 13%. Ledarskapsproblemet uppstår oftast då gruppen som utgör 13% är stor till numerär. Mitt fokus måste ligga i mitten med dragning åt dom som visar det större engagemanget. Då jag därigenom kan få gruppen att bli högpresterande. Självklart tänker man, men då dyker frågan upp i mitt huvud.

Vad gör jag med medarbetare som inte tycker att det är kul att vara i gruppen, eller tydligt med sitt beteende visar att dom inte trivs? Efter samtal och återkommande dialog med personen, återstår i min värld bara en sak.

Skapa förutsättningar för personen att göra något annat någon annanstans.

Citatet i rubriken ovan är taget ur basketvärlden (eller korgboll, som min kollega envisas med att kalla det), där en känd tränare under pågående match just utbrister i detta uttryck, kan ibland känna att jag oxå skulle vilja det men det har nog tyvärr mycket liten verkan?

Annonser

3 kommentarer Lägg till

  1. charlotte skriver:

    De riktiga ledarskapsproblemen uppstår då man har en person i gruppen som inte har någon som helst spelglädje där den är och tydligt visar det (i värsta fall motarbetar) men ändå är livrädd för att placeras någon annanstans. Arbetslivet och arbetsglädjen för den personen har gått helt i baklås. Då krävs både list och mod av ledaren.

  2. Leif Andersson skriver:

    Motivation är en missförstått begrepp. Det är inget man har, det är något man får.
    Definitionen är snarast omvänd mot vad man normalt tänker sig. Du är inte motiverad till något, du blir motiverad till det du för förstärkning för. När vi säger att ”vi är” motiverade så beskriver vi en inlärningshistoria där den aktiviteten/beteendet har gett oss förstärkning tidigare. Det sista stället man ska leta efter felet när någon saknar ”spelglädje” på jobbet är hos den individen. Felet ligger i arbetsuppgifternas utformning och/eller ledarskapet.
    Läs gärna något om OBM eller beteendeanalys så får du den vetenskapliga förklaringen till det vi dagligdags kallar motivation. Ex min bok ”OBM – Ledarskapets psykologi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s