Nu är debatten kring årets julklapp igång. Förra året köpte vi en spikmatta, i år skall det vara en surfplatta. En av våra tjejer på kontoret drar med viss självklarhet parallen mellan surfplatta och Ipad, dvs att köpa en Ipad är som att köpa en jättestor Iphone??
Vi har nu faktiskt generationer runt oss, som faktiskt inte vet vad följande saker är;
- LP /EP – föregångare till CD och DVD
- Nummerskiva – tidig knappsats på telefon
- Platta – innan vi hade spishäll
- Koffert – baklucka på bil
- Skrivmaskin – en maskin där själ trycker text text papper.
- Kassettband – ett media för musik
- VHS – ett format för film
- Moviebox – en låda för VHS film
Ja, listan kan säkert göras längre. Jag vet vilken årets julklapp blir för mig, lugn och ro tillsammans med familjen.
Hur som helst vad är viktigt, jag kan nog inte låta bli att fundera på att vi i fredags på ett event uppmärksammade. ”World Toilett Day” (19 nov). Man sätter skrattet lite i halsen kring detta, då det visar sig att organisationen som stär bakom detta jobbar med att begränsa barnadödligheten i världen beroende på bristande sanitet. Vi skall då veta att det dör ca 4 milj barn varje år baserat på bristande sanitet.
Anders Lindh bloggar 
Blev faktiskt både glad och förvånad då jag passerade förbi en så’n där Teknikmagasinet härom dagen och såg i en av deras chockskyltningskorgar: ”Rädda dina kassettband, för över dem till datorn”. I lådan låg något som såg ut som en gammal bandspelare med en USB-kabel ilsket stickandes upp som om den försökte säga ”va fan gör jag här”.
Först och främst – ballt, mina gamla abba vs ebba grön-mixar från närradion på 70-talet är verkligen värda att räddas!
Men, den andra tanken som slår en – vem fasen har kvar banden och i så fall i ett sådant skick att de skulle vara värda att räddas? Jag vill minnas att jag personligen satsade mer på kvantitet än kvalitet när jag köpte in dessa band en gång i världen och att de redan efter några uppspelningar började låta mer stenkaka än grammofon.
Men så slog det mig, det är ju till gammelfarmor, som har sin sedan länge avlidne mans berättelser från barndom, krig och elende inspelade på någon slags band någonstans. De är ju faktiskt värda att bevara, även om det skapar och rasslar. Fast det kanske var rullband? Hm..
Jag gick förbi lådan.