Förebild

Vi är alla förebilder, iaf om vi vill vara det. Det finns massor av både vuxna och barn som både medvetet och omedvetet jagar förebilder.

När hade vi vårt öppna hus på företaget, både kända och för mig okända kunder och vänner, var på plats. Tack alla ni!!!

Ganska snart så började minglandet. Efter som jag själv kan ta mycket plats valde jag kanske hålla lite lägre profil än vanligt. Framförallt valde jag att sätta mig bland folk som jag inte kände och kanske lyssna på vad dom talade om.

Ganska snart upptäckte jag att vi pratade om riktiga saker vilket alltid känns bra. JO, vi snackade om utmaningen att vara förälder och främst då tonårsförälder.  Dialogen handlade om allt från värderingar till media och sex.

Vi enades nog snart om att det faktiskt handlar om att finnas tillgänglig när dilaogen kommer. Dvs det handlar om att fånga ögonblicket, eller som någon sa att se när fönstret är öppet. Min Liselotte reflekterar över en ”tuff tankeställare”  i sin blogg.

Det skiljer sig faktiskt inte från annan typ av ledarskap. Att vara förebild och att finnas tillgänglig är tror jag med samma förutsättningar. Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg , och funderar fortfarande kring fenomenet förebild.

Annonser

5 kommentarer Lägg till

  1. Tord Olsson skriver:

    Det är vanligt att vi pratar om att ha en eller kanske bli en förebild – men det intressantaste är ju att diskutera innehållet i att vara en förebild och på vilket sätt jag är det. Jag tror vi alla är förebilder hela tiden utan vi riktigt är medvetna om det. Vad är en förebild. Vad är en konsekvens av att vara en förebild, och helst då en bra sådan.
    Många tar plats i offentligheten och blir förebilder – fastän de i många fall inte har det virke som bör känneteckna en bra förebild. Ja vad är det då? I min värld bl a trygg, öppen, generös, engagerad och ansvarstagande. Flera av dessa egenskaperna har devalverats på senare tid – kanske främst i brist på uppmärksamhet och för få försvarare.
    Vad vill vi lämna för spår efter oss i livet – vi är ju alla förebilder – Hur kan just jag växa in i min förebildskostym – och ta den på allvar? Och vill jag det?

  2. Karin Brodin skriver:

    Förebild – och att vara förälder: Precis som ledarstilar, så finns det föräldrastilar. Som måste anpassas till de som är involverade. Vår ambition var att aldrig låta barnen ”hjälpa till” hemma, utan vi ”hjälptes åt” hemma.
    Och vi fanns där som stöd i deras skolarbete om de bad om det eller så länge de klarade sig fint. Vi har haft förmånen att vara med två grabbar som haft lätt att lära och de har av egen kraft klarat det ena efter det andra. Jag tror att de vuxit i sin självkänsla.
    Vi har inte haft så många diskussioner hemma vid matbordet, men det har inte hindrat dem från att forma sina värderingar.
    Jag har ingen aning om vi varit bra förebilder, men vi har gjord det vi trott på och försökt anpassa oss för att ge våra barn förståelse för livets utmaningar och glädjen i att skapa och bidra. Och de tar för sig!
    Vår stil är vår egen och andra har sin stil. Och det är tur det. Tänk om alla stöptes i samma form? Då vore vi bra fattiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s