Vad var bäst på semestern?

Medelhavsbad, cervecas, café con letche, tinto de verano, eller boccerones (friterade guppy med huvudet kvar…), tidiga morgonpromenader,gå i flipflop i fem veckor eller läsa fyra kriminalromaner? Nej, inte alls.

Två timmar rakt norr ut från den larmande kuststaden når man Alpujarra bergen. Om man passerar den lilla bergsbyn och åker ytterligare någon kilometer längs en smal väg där berget formligen sprutar ut kallt källvatten så ser man honom. Den gamle mannen har just köpt bröd från brödbilen och är påväg tillbaka till sin ”finca” (liten spansk gård i bergen).

I samma stund som vi stannar bilen i den 30 gradiga värmen, kommer han ned för trappan. Han är 1,60 lång, klädd i sina sandaler, blå kakibyxor, vit skjorta och en stråhatt. Han stannar mitt i gatan, tittar på oss med sina pepparsvarta ögon. Han är alldeles skinntorr och brun, ser ut som om han är 100 år gammal, men är säkert inte en dag äldre än 70… Vi hälsar på knackig spanska och han hälsar tillbaka. Han säger att sommaren just kommit och att det är lite varmt. Vi får oxå veta att han bor i en by med 42 innevånare, och två övergivna hus.

När vi förklara var vi kommer från och att vi just nu bor på playan, så skrattar han till, och skakar lite på huvudet. Vi förstår att två timmar bort är en lång resa, och att vara där är en ganska konstig idé över huvudtaget. Han plockar upp sin skära som ligger på staketet, och säger att han skall hugga lite fodermajs till sina djur. Han går några meter och plockar ner en näve med aprikoser som han räcker över till oss. Vi står kvar och äter, det är alldeles tyst, inga mopeder eller strandförsäljare som stör.  Efter en stund säger vi hasta luego, han vinkar tillbaka.

Ja, det bästa på semestern är att få möta människor man inte möter annars och få fundera på vad som verkligen viktigt?

Annonser

2 kommentarer Lägg till

  1. matswallen skriver:

    Mötet med människor är riktigt intressant som en vis person en gång sa ”Varje möte med en människa är en möjlighet till lärande..”

    1. Anders Lindh skriver:

      Eller som Kaj Pollak säger, ”utsända att öva på”. Ibland får man öva mera. I detta fall behövdes dock ingen övning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s