Vid en lunch i förra veckan fick jag följande fråga, ”Är ironi något som du jobbar medvetet med?”
Jag funderar lite på frågan och samtidigt funderar jag på, varför jag får frågan? Att folk som man möter i mitt jobb med föreläsningar och workshops har olika förväntningar är inte ovanligt, konstigt vore väl annars? Vet faktiskt inte vad jag svarade på frågan vid lunchen, men vet att vi hade en bra diskussion kring detta. Men såhär tre dygn senare sitter dock frågan kvar på min hjärnbark.
Min reflektion förstärks lite när jag inser att jag faktiskt tillhör det som man idag kallar för den ironiska generationen (dvs vi som är födda på 60, 70-talet). På wikipedia beskrivs ironi på följande sätt;
Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Den kan användas för att undvika öppen konflikt, för att locka till skratt och för att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet.
Min uppgift var att nå fram med inspiration och engagemang, i en grupp med människor med väldigt bred bakgrund och olika yrkesroller, detta i kombination med att nå fram med ett resultat som leder vidare i verksamhetsutveckling.
Om vi lägger det i sammanhanget av kommunikation mellan människor oavsett plats, får man nog vara försiktig med att använda detta som retorisk ”kommunikativ figur”, då inte alla männnskor förstår eller uppskattar detta. Tror faktisk att det kan skapa tröghet i förändring samt missförstånd och otydlighet på ett oönskat sätt. Det jag just nu är glad för är att jag lärt mig något.
Min kollega Tord har som jag tycker det på ett bra sätt funderat över detta i ett blogginlägg när han när han frågar sig. ”Vad är konsekvensen av mig?”
PS. Hur som helst så fick jag mycket positiv feedback på det vi gjorde under dessa dagar tillsammans!
Anders Lindh bloggar 
…alla människor förstår inte ironi, framför allt inte barn. Min dotter såg ut som ett stort frågetecken när hennes mot tappade en kaka i golvet och utbrast; ”så bra det blev!” Hennes mor blev då tvungen att i grunden förklara vad ironi var… I framtida liknade situationer sa då vår dotter; ”mamma är du ironisk nu?” Mor svarade; jag det är jag, och vår dotter hade lärt sig den ”koden”…
Ja det kan bli förvirrade när man möter människor, där man själv har ansvar, exempelvis som utbildande konsult och vårdslöst använder ironi… Jag bedömer att i en krets där jag känner människor och de känner mig, kan ironi funka om jag inte kopplar det till person, så att det upplevs att vi har kul på någon annans bekostnad… det är förödande och naturligtvis åt skogen! Har man där emot kul på sin egen bekostnad så kan det funka, självdistans… Se dock upp med att du inte föröder ditt varumärke… Jag frågar mig; Har du respekt för mig själv?
…alla människor förstår inte ironi, framför allt inte barn. Min dotter såg ut som ett stort frågetecken när hennes mor tappade en kaka i golvet och utbrast; ”så bra det blev!” Hennes mor blev då tvungen att i grunden förklara vad ironi var… I framtida liknade situationer sa då vår dotter; ”mamma är du ironisk nu?” Mor svarade; jag det är jag, och vår dotter hade lärt sig den ”koden”…
Ja det kan bli förvirrade när man möter människor, där man själv har ansvar, exempelvis som utbildande konsult och vårdslöst använder ironi… Jag bedömer att i en krets där jag känner människor och de känner mig, kan ironi funka om jag inte kopplar det till person, så att det upplevs att vi har kul på någon annans bekostnad… det är förödande och naturligtvis åt skogen! Har man där emot kul på sin egen bekostnad så kan det funka, självdistans… Se dock upp med att du inte föröder ditt varumärke… Jag frågar mig; Har du respekt för mig själv?