Möter kund som just står i begrepp att flytta till nya lokaler. Kollega sitter på restaurang och över hör dialog vid bordet bredvid. Att tro att man kan flytta runt på medarbetare hur som helst kan vi glömma. För många av oss som är ”pärmbärare” eller ”pennvässare” är den fysiska arbetsplatsen oerhört viktig.
Cit. – Folk har redan ont i magen för att dom inom några månader skall byta skrivbord!
Cit. – Å vet du, i våra nya lokaler har vi inga fasta arbetsplatser, men hallå…..
Jag tror att detta är bara uttryck för andra saker. Att man inte är nöjd med sin roll på jobbet? Att man inte känner att man får uppskattning för det man gör? Att man inte känner sig trygg i den roll man har? Om man nu oroar sig för sitt skrivbord, kanske man skall fundera på någon av dom andra frågorna istället?
Just nu kanske vi skall byta fokus, precis som min fru hjälpte mig med i helgen, vi genomförde ”försemester” på en solsäker plats. Narvik (midnattssol). Min fru reflektera just nu med foto över den tråkiga delen av resande, men tack iaf Liselotte;-)
Passar också på att citera en av mina vänner (Jan Krepp) på FB;
Vid sommarsolståndet lutar jordaxeln som mest in mot solen, vilket medför att det norra halvklotet då får sin längsta dag och kortaste natt.
Idag klockan 23:09 börjar vi luta åt andra hållet igen… Känns roligare att prata om lutning istället för mörker…
Vid denna tid 2009, skrev jag ett blogginlägg med tankar inför semestern, det som står där gäller fortfarande.
Undrar då hur förändringsbenägen jag är egentligen, hahahaha;-)
Anders Lindh bloggar 
Kära Anders jag har som du vet några år på nacken vad det gäller arbetsliv, detta på många olika arbetsplatser och med många olika ”poles y” hur man skall ordna arbetsplatserna för att får ”bästa resultat”.
Kort vill jag då säga att jag gick som internkonsult 2001 i januari in i ett ”kontorslandskap” för första gången, helt utan förutfattade meningar i situationen. Okey vi hade våra ”egna” bord (behövde alltså inte flytta varje dag).
Efter en kort tid började jag fundera över varför jag var så ”tung” i huvudet och så trött när jag kom hem. Mina villkor var inte dåliga, jag hade en god status, ”bra” lön och i övrigt ett ”fritt” arbete. men så var de det där med hur jag kände en olust så fort jag kom in på kontoret där det satt 8-10 pers och jobbade på en yta var cirka 30-40 kvadrat (som ett ”normalstort” vardagsrum). Till slut kom jag fram till att det just var arbetsmiljön. Vi satt för trångt, det blev för bullrigt (dålig ljudisolering), dålig eller ingen ventilation, miljön var stressig helt enkelt… Jag slutade i september samma år… fick nog.
När jag ser bilderna från kontoret i reportaget i TV får jag en flashback från den tiden. Min slutsats; Det går verkligen att försämra arbetsmiljön genom att göra som man gör idag. Människors känslor och upplevelser smittar av sig på varandra. Den arbetsgivare som vill göra saker ”bättre” gör det i detta fall mycket bättre för sin plånbok på kort sikt. Ta folks oro och ångest på allvar! Det straffar sig att ignorera medarbetares oro, och negativa känslor.
Slutligen en fråga, varför klev ingen beslutsfattare fram och ”frontade” sitt beslut i TV? Det var ju ett så briljant beslut som alla tjänar på… Sorry min vän att jag ”neggar” här men jag har verkligen tänkt igenom detta. Är vi verkligen skapta att sitta/stå i ”armbågslucka” på en minimal yta i en ”flock” som är större än plutons storlek?