Den som är tyst bidrar inte, eller?

Har just avslutat en utbildning jag håller flera gånger varje år. Temat är workshopledning. I början av utbildningen så pratar vi om dom ”hinder” eller utmaningar man kan känna när man genomför en workshop som workshopledare.

Listan som deltagarna skapar med stöd av gula lappar (en klassiker) innehåller punkter, högt och lågt. Hur bibehåller jag engagemang hos deltagarna, hur hanterar jag en oenig grupp, hur bibehåller jag fokus på slutmålet, hur får jag alla delaktiga?

Själv fastnar jag för en fråga;

Måste man låta som en fiskmås för att visa sitt engagemang?

Fiskmås? Ja man skränar, släpper ifrån sig en massa skit och sedan snabbt flyga därifrån.

Tänker tyst; Låter som en oseriös konsult, från Stockholm, hahaha.

Snabbt så återgår min tanke till allvar. Vad menar han igentligen?

Jo man har alltid deltagare som besitter stor kunskap och erfarenhet, men som inte gillar att delta i stora sammahang. Hur hanterar man då detta. Som workshopledare anser jag att det är viktigt att ta tillvara denna persons synpunkter också. Ett sätt att lösa det på är självklart att hitta momment där man delar in den större gruppen i mindre grupper. Därigenom kan man många gånger bryta dessa personers ovilja att tala i större grupper.

Som sagt, nej alla människor är inte fiskmåsar och vi måste även ta tillvara deras synpunkter och erfarenheter.

Annonser

3 kommentarer Lägg till

  1. Jag har varit ”fiskmås” eller rättare sagt UPPLEVTS som en… det är alltid vad de olika individerna i min närhet upplever som gäller. Själv har jag då retat mig på dem som tillämpar ”tala är silver tiga är guld” dessa upplevde jag alltid som dem som hade ett försteg, de kunde vänta, var tysta och ”vänta ut” situationen och hamna ”mer rätt” i samtalet/debatten -upplevdes som mer ”kloka”.

    Själv tog jag ju risker genom att tidigt ”skräna” och släppa ut ”skit” som andra kunde ”förädla”… har med åren insett att det är ju alltid våra upplevelser och inneboende värderingar som formar vilken strategi vi väljer att tillämpa. Jag har nu mer ofta valt att sitta tyst i bland och vänta ut situationen… är det bättre? Jag bjuder ju inte på mig själv som jag brukade, resultatet av det hela; någon annan agerar fiskmås och frågan är hur värderar vi denna fiskmås bidrag till diskussionen?

  2. Lisbet skriver:

    Glöm aldrig att min styrka kan ses som en svaghet hos andra.
    Min svaghet kan ses som styrka hos andra.

    Men att lära sig från situation till situation är nog viktig.
    Ibland vill jag kolla läget innan jag säger något men lika ofta tar jag kommandot
    när jag tycker diskussionen blir för seg

  3. Annice Lemberg skriver:

    Man måste inte vara en sanitär olägenhet bara för att man ibland ” tar ordet”.
    Man kan ju faktiskt ha ngt bra att komma med som man vill dela med de andra i gruppen. Det är heller inte alltid att de tysta besitter eller äger massor med bra saker,de kanske inte ens är intresserade att delge andra sina bra saker, vill hellre behålla det för sig själva.
    Det beror på vilket forum man är i.
    Men visst, måste till viss del hålla med dig, visst finns det fiskmåsar …
    Vi syns på tisdag.
    Hälsningar från en fiskmås eller kanske en skräna av ngt slag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s