Omvärldsbevakning, det är väl inte mitt jobb?

on

För många år sedan var det någon mediaforskare som påstod att våra barn redan när dom är sju år gamla fått lika mycket intryck som våra mor och farföräldrar fick under hela livet.

Jag orkar inte engagera mig i allt hela tiden, kan man inte bara få vara ledig? Föresten så är det väl någon annan på jobbet som ansvarar för omvärldsbevakningen?

Har du tänkt tanken, eller du kanske har en kompis på jobbet som tänker/säger så ibland?

Jo, fast nu är det ju så att vara arbetslivsengagerad är en förutsättning för att vara värdefull för min arbetsgivare men också för mig själv. Att gå till ett ställe varje dag utan att ha en positiv känsla i magen är ju inte rätt varken för mig själv eller mina arbetskamrater?

I fredags ”smet jag från jobbet”, på agendan stod Liljevalchs vårsalong. Jo då, efter att gått igenom utställningen hade jag minst tre nya idéer som jag skall föra vidare till mina kunder och dom projekt vi/jag jobbar i.

Igår läste jag en artikel i tidningen CHEF och också i SvD , dom handlade igentligen om beslutfattande och chefer utifrån forskaren Frank Partnoy´s slutsatser. Men jag fastnade för den slutsats som artikelförfattaren (Calle Fleur) i tidningen CHEF gjorde;

För att lyckas med Partnoys metod måste man vara skicklig på att avgöra hur länge man faktiskt kan vänta innan ett beslut ska fattas. Dessutom måste man befinna sig tillräckligt högt upp i hierarkin för att det ska anses vara okej att vila på hanen.

Så okej, vi som inte alltid kan ”flyga molnfritt”, måste vara mer omvärldsbevakande!

Annonser

3 kommentarer Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s