Är du social på jobbet, de e jag oxå

Jag älskar verkligen det som kallas tillämpad forskning och tillämpad psykologi (Tillämpad forskning innebär att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap med en speciell tillämpning som mål.). Orsaken till det är att det ligger nära mina egna tankar om vetenskap. Att den så tidigt som möjligt måste kopplas till en verksamhet eller  ”real life”, dvs speciell och gärna faktisk tillämpning.

Tidiningen CHEF presenterade för en månad sedan en artikel  som refererade till studier gjorda av Liisa Keltikangas-Järvinen professor vid universitet i Helsingfors.

I artikeln och sannorlikt inom hennes förskning pekar hon på ett antal negativa saker med att vara social. Hon väljer också att dela in det sociala beteendet i två olika delar.

Socialitet –  är något medfött och handlar om temperament. Vi har alla behov av andra människor i våra liv, men en mycket social person har större behov av detta än andra.

JO, jag erkänner, jag har en hög socialitet. Men upplever det inte som ett handikapp för mig;-)

Sociala förmågor – är något vi lär oss från barnsben och vidare genom resten av livet. Det handlar om att kunna behärska sociala situationer.

Jag vill också citera Liisa när hon säger;

”Det har i dag blivit något slags konstig sammanblandning av jobb och fritid. En del arbetsgivare ut­­går från att de anställda alltid ska vara nåbara. Och en del arbets­tagare förväntar sig att så gott som dagligen få beröm för det som de presterar. Men det är väl ändå något fel om en vuxen människa ständigt måste rosas på jobbet?”

Hon varnar också  för arbetsplatser med alltför många för sociala personer. Där kommer det att pratas och skvallras i stället för att var och en sköter det som de faktiskt är anställda för att göra. Liisa får också frågan  är det så farligt om man skvallrar en smula på fikapausen?

Självfallet inte. Sådant behövs också. Men det är viktigt att komma ihåg att på arbetsplatsen  är vi först och främst för att arbeta.

Vad är då min egen slutsats kring detta? Jaha, då måste jag nog sluta med att vara social på jobbet eller att ha roligt, det verkar ju mest som jag stör? Jag säger såhär;

NEJ, det enda du som är social  måste vara uppmärksam på  är om du märker att omgivningen tröttnat på att du måste  stå i centrum.

Detta för att vara till ett så stort värde för din omgivning som möjligt. Jag har själv valt ett yrke där det förväntas att jag ibland skall stå i centrum, som talare men också i vissa fall och situationer som utbildare, å de e kanske tur det?

PS. Om du läser artikeln så kan du också få veta vad hon tänker och sociala chefer.  Hur tänker du själv?

Advertisements

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s