Dina och mina demoner

Har det kanske undgått dig att mina barn och min fru börjat kalla mig för Ove? Ja, man sätter nog skrattet i halsen när man som dom utgår från boken som Fredrik Backman skrivit ” En man som heter Ove”.

En enkel beskrivning av Ove har du här;

Han kör Saab. Folk kallar honom ”bitter” och ”grannarnas skräck”. Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. När sen den höggravida persiska tjejen  Parvaneh med sin kroppsbyggare till man flyttar in mittemot och råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp.

Ja, jag blir förbannad när folk inte vet vilket håll man kör in på vår något smala väg till hemmet. Ja, jag blir irriterad när folk inte kan köra i rondell. Å, hur kan man som pensionär alltid välja att gå på banken när vi som jobbar har tid att gå dit, dom har ju all tid i världen!

Ja, jag e bara 52 år och lite Ove helt enkelt!

Men egentligen tänkte jag faktiskt skriva om det där med ”Demoner”, ett utryck som regissören Ingemar Bergman  lade beslag på för många år sedan. Om jag översätter detta i mitt huvud handlar det om att vad som stressar oss i jobbet eller privat.

  • Att när man som pappa hör ambulansen och får ökad puls, när man vet att sonen är ute på moppen och kör.
  • Att chefen får veta att jag inte gjort det jag tror att hen förväntar sig.
  • Att dottern väljer ”fel pojkvän”.
  • Att prostataprovet man gjort kommer att vara positivt/negativt, ja ni fattar?
  • Att dom senaste offerterna som gjordes inte har rätt pris till kund.
  • Att min fru har tröttnat på mig.
  • Att medarbetarna aldrig kommer att acceptera dom förändringar som jag nu måste hantera som chef.

Demoner kan man säga. Det görs och har gjort mängder av forskning i ämnet stress. Via min kollega kan du här kolla in några tankar kring detta. Å, de där med vad som stressar oss är helt individuellt, du måste alltså hitta ditt eget sätt att hantera dina demoner. För mig själv har på senaretid  träningen blivit mitt sätt att hantera min demoner. Det går bra för det mesta.

Jag tror faktiskt rent empiriskt att 80/20 regeln gäller även här. Dvs, 80% av det vi oroar oss för eller stressar kring kommer aldrig att hända, och det som händer har vi inte oroat eller stressat oss kring över huvudtaget.

PS. Ja jag har läst boken, å det är klart som f-n att man skall kunna backa med släp och soundtracket till detta inlägg har du här! John Fogerty – Fortunate Son (with Foo Fighters)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s