Du måste välja, hur väljer du bort?

Ja, idag hade jag inget val. Underlaget skulle fram till måndag morgon och den enda tid jag hade för att göra var idag. Ibland blir ju inte planen riktigt den man tänkt sig. Flexibiliteten att ändra plan var väl inte på topp kanske.

  • Att få ett erbjudande om att vid 20 års ålder få bli restaurangchef i den stora svenska möbelkedjan och inom kort få möjligheter att vara med i etableringen av restauranger i Tyskland.
  • Att få möjlighet att bli ansvarig för en grundläggande officersutbildning vid myndigheten inom försvarsmakten.
  • Att få erbjudandet att äga ansvaret för en av dom stora produktområden i Sverige för det globla IT företaget.

Ja min egen lista över saker som jag över tid  valde bort kan göras hur lång som helst, även inom det  privata planet.

Dagen temalåt till denna blogg blir inge temalåt utan ett utdrag ur Soran Ismaels standups, lyssna på den här! Titeln är faktiskt ”du måste välja”  

Vad är det då som driver oss till olika val och beslut. På jobbet sker ofta medvetna och ommedvetna beslut kanske utifrån principen, viktigt eller bråttom. Eller i bästa fall där båda dessa saker sammanfaller.

I mitt huvud surrade just nu en artikel som jag låste för några år sedan. Efter en stunds letande på Google hittade jag den i SVD. Jag citerar;

Ett forskarlag från Swarthmore College i Pennsylvania ett varnande finger. För mycket valfrihet gör oss olyckliga.

I studien fick sistaårsstudenter på ett amerikanskt college svara på frågor om jobbsökande och karriär. Utifrån hur de svarade delades de in i två grupper: maximerare och förnöjsamma. Maximerarna utmärktes av att de övervägde varje alternativ de ställdes inför, de förnöjsamma av att de slutade leta när de hittat ett alternativ som var bra nog.

Efter examen följdes studenterna upp. Det visade sig att maximerarna visserligen fått bättre betalda jobb än de förnöjsamma, men de var samtidigt betydligt mer missnöjda med sina val.

Forskarna tror att detta beror på att de som övervägt många alternativ är betydligt mer medvetna om vad de gått miste om, än de som övervägt färre alternativ. Maximerare tenderar alltså att fokusera på förlorade möjligheter i stället för på de vunna. Konsekvensen? Att de aldrig blir nöjda.

Rådet från forskarteamet är därför att sänka kraven och överväga färre alternativ när vi ska fatta beslut.

– Att överväga alla alternativ är nästan aldrig nödvändigt, säger psykologiprofessor Barry Schwartz som ledde studien.

Min slutsats är nog att jag inte är en maximerare. Jag tror dock jag därigenom fått låra mig massor av saker, och är nöjd (förnöjsam) med det. Kanske mest för att jag gärna väljer på kriteriet ”Lust”.

Vad är du själv?

PS. Idag har jag valt att för en samling säljare prata projektledning, å det skall bli roligt! #blogg100

Annonser

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s