Jag är ganska försiktig med att göra jämförelser mellan idrottsvärlden och näringslivet, på samma sätt som jag är försiktig med att göra jämförelser mellan försvarsmakten och näringslivet.
Orsaken är att förutsättningarna för den verksamhet man bedriver skiljer sig så vida åt.
Men äntligen har jag kunnat sätta lite ord på en företeelse som jag lärde mig i min karriär inom försvarsmakten. För ibland hinner ju gamla erfarenheter ikapp tanken, eller hur?
Jag nördar just nu ner mig i en bok som skrevs för några år sedan. Boken heter ”Midvintermörker” och är skriven av Lars Wilderäng. Den 26 december 2012 förändras Sverige för all framtid.
Boken beskrivs av bokhandlaren på webben på följande sätt;
I boken återges ett antal sekvenser som beskriver begreppet stridsledning med mina erfarenheter. Du måste fatta beslut och kommunicera löpande med ett bristande underlag. Du måste lita på att dom som du leder kan sin sak. Jag har erfarenhet att jobbat med och utbildat både soldater och chefer inom enheter mellan 50-150 man inom försvaret.
För mig är kombinationen av att fatta beslut snabbt på bristande beslutsunderlag och förmågan att kommunicera med underställda avgörande. I min värld är detta stridsledning oavsett om du har system eller organisation för detta. Det är ett sätt att agera och en inställning kopplat till det.
Självklart finns det en plan i botten om inte annat det som kallas BIS, Beslut i stort, ett underlag utifrån en övergripande strategi.
Så borde vi inte lära oss lite mer stridsledning?
Jag tror det skulle göra oss lite mera snabbrörliga om inte annat lite mera innovativa? Dags att börja träna stridsledning helt enkelt, nu når saker bara snurrar snabbare och snabbare.
Anders Lindh bloggar 