40 år senare

Bilden är ett klipp ur ett skolfoto, killen längst ned till höger är jag. Vår klassföreståndare Urban Hernäng (en man med kropp som en hälsena, i sliten manchesterkavaj som rökte cigraretter av märket Commerce utan filter), fattade nog aldrig vilken påverkan han hade på mig med sina lektioner i samhällsskunskap.

Vi gjorde nog det som dom flesta 15 åringar kanske gör fortfarande, tjuvrökte, drack öl på helgen och slogs när testosteronet slog över. Träskor eller ”Tramps” hade man på fötterna och jeans från Puss&Kram, Silverdollar eller Lee, allt för att vara rätt. Killen som är jag ser inte så nöjd ut, men det kanske fanns saker som han oroade sig för eller funderade på.

Jag blev påmind om min skola när jag härom kvällen såg filmen ”Selma”. Martin Luther King, i David Oyelowos tolkning, övar på sitt tacktal i spegeln för att ta emot Nobels fredpris i Oslo. Han suckar över hur svårt det är att knyta slipsen rätt och bekymrar sig inför hustrun för att ”folk där hemma” ska tycka att han sitter på väl höga hästar.

Att bli medveten om att tiden går och rollen man spelar förändras är en spännande resa.

Att hitta nya saker att engagera sig i är spännande. Jag är född och uppvuxen i Nybro utanför Kalmar, idag fyller jag 55 år, har tre vackra och starka barn, en vacker engagerande fru och två fartiga barnbarn och sist men inte minst ett jobb som jag fortfarande triggas av, och jag är inte klar ännu.

PS. Klockan jag bär på armen på bilden, bär jag fortfarande.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s